Vasastan uppfattas ofta som en enhetlig stenstad, men husen byggdes under flera olika epoker. Här jämför vi tre områden i Vasastan som byggdes vid helt olika tidpunkter. Det visar hur mycket husen, och därmed dörrarna, kan skilja sig åt inom en och samma stadsdel.
Sibirien är inget officiellt namn utan ett öknamn. Det uppstod när området bebyggdes under 1800-talets sista decennier, i det som då var stadens norra utkant. Det var stadsplanen från 1879 som gjorde det möjligt att bygga där. Husen var ofta stora och enkla hyreshus, och många byggdes i spekulationssyfte.
Vasastadens tidiga bebyggelse dominerades av nyrenässansen. De flesta husen hade putsade fasader och var symmetriskt uppbyggda. Hur mycket av entréer och trapphus som är ursprungligt varierar mellan husen och går bara att ta reda på hus för hus.
I Röda bergen började de första hyreshusen byggas 1902, långt innan stadsplanen för hela området hade vunnit laga kraft. Den planen är signerad av P.O. Hallman och vann laga kraft den 16 november 1923. Den gäller fortfarande. Den följer terrängen i stället för raka linjer.
Arkitekturen inspirerades av svensk 1700-talsbarock och empir. Här fick bostadskooperationen också sitt första fotfäste, med den första mer samlade bebyggelsen av HSB-hus, och fem lokala bostadsrättsföreningar bildades på kort tid. Röda bergen är som helhet kulturskyddat som riksintresse sedan 1987.
Atlasområdet ligger söder om Sankt Eriksplan, mellan S:t Eriksgatan, Torsgatan och Barnhusviken. Namnet kommer från AB Atlas verkstäder, som bland annat tillverkade järnvägsvagnar, kompressorer, Vasabron och gamla Sankt Eriksbron. Verkstäderna låg kvar till 1927. Därefter revs fabriksbyggnaderna och området bebyggdes med bostäder.
Arkitekturen är tidstypisk 1920-talsklassicism. Stadsbilden är enhetlig, med varma och delvis kraftiga putsfärger.
Tre områden i samma stadsdel representerar alltså tre olika sätt att bygga. Det har betydelse när du ska renovera eller byta något: